12Juli Paris

Vi vaknade utan regn idag och gick och duschade allihopa. Efter frukosten skulle vi göra Paris. Vi gick i 8 timmar förutom1 timmes lunch vid Eifeltornet. När vi lämnade båten letade vi efter ett bageri där vi skulle köpa en baguette. Nästa uppgift var att hitta ost och vin och efter en stund var även det fixat.

När vi gick passerade vi en bro med tusentals hänglås. Men ett fåtal var kombinationshänglås. Hur tänkte man där? Är man inte säker på sin kärlek?

Första stället vi kom till var Notre Dame där vi gick in och såg alla fina fönster. Tänk vad många dagar eller månader det tar att göra ett enda fönster. När vi kom ut var det en enorm kö för att komma in i kyrkan.

Efter en tids promenerande kom vi fram till Eifeltornet och där var en kö som hade tagit flera timmar att stå i om man ville komma upp i tornet. Men vi satte oss på en bänk och åt en delikat lunch och kände oss som fransmän.

En timme senare var det dags att fortsätta färden mot Triumfbågen. Även här var det kö att komma upp så vi fick stanna nere  på marken men vi fotograferade Den okände soldatens grav.

På Champs Elysees fortsatte färden och vi såg alla fina affärer med kända märken och även en del bilfirmor där Staffan och Pelle fastnade för några sportbilar.

Vi fortsatte mot parken Tuileries med alla vackra blommor och statyer mot Pyramiden vid Louvren. Sen var det dags att bege oss mot båten. Men vi skulle hitta en supermarket för att fylla på en del basvaror.

Intill läg det en Thairestaurang som hade thake away mat. Staffan och Anette sa att vi fick ta vad vi ville ha att äta till middag förutom att de hade köpt vin innan. Väl hemma vid båten åt vi en jättegod middag och 2 olika efterrätter. Jag hade köpt Tiramisu och Anette chokladkakor. Hör och häpna vi satt ute och åt sista måltiden tillsammans. Första gången var när de kom, alla andra gånger har vi ätit nere i båten pga regn och kyla.

Nu har vi precis följt dem till tåget som för dem till Nice där de ska tillbringa en vecka. Jag har känt Anette och Staffan  i 36 år och det var så härligt att få rå om dem här i båten några dagar. Men det är alltid lika svårt att säga hej då till våra vänner som vi har haft glädjen att ha ombord.

Det är andra gången jag skriver dagens händelse. Första gången hade jag inte sparat det sen kommer Pelle och ska titta på vädret och vips är allt mitt skrivande borta. Jag blev inte glad på Pelle men det var mitt eget fel nu har jag lärt mig en läxa att spara när man lägger ifrån sig iPaden